knutte ekorre vindrutetorkare inception narkoman
Har ni någon sån person som det känns som ni känner? Jag har massor av sådana. Man vet så mycket om dom, man har hört dom prata, så till sist tror man att man känner dom. Man kanske till och med ser dom nästan varje dag, men aldrig pratat med dom. Emil, Emil är en skön bloggare som både jag och Elin följer. Har man tråkigt någon dag. Då är det till hans blogg man söker sig. Han är så öppen med det han säger så man hör en liten röst inom sig med hans röst när man läser vad han skriver. Skulle någon rackere komma fram på gatan och säga: "hej, jag vill att du svarar snabbt på den här frågan.. Känner du någon Emil?" Så skulle jag inte tvekat en sekund. Det känns som om jag känner honom, men har aldrig träffat killen. Samma sak som med Lauren i the hills, hahah, jaa jag tycker om det programet.. Så vips står man där inne på coco chanel butiken och tänker vem sjutton har den där koftan som jag inte vågar peta på för att det kostar 5,5 tusen..? :O .. Nu minns jag. Det är ju hon i den där tv serien som jag älskar..
Jag känner en kille.. Eller låt mig tänka, jag känner honom inte. Jag har pratat med honom en gång. Jag drömde om honom i natt.. Drömde att vi var bästa kompisar och att det var han och jag mot världen. Weird. Önsketänkande. Det roliga är att personen i fråga, vilken jag inte kan säga namnet på för jag tror mina nära och kära vet vem det är, jag tror han är dö-tråkig. Tyst liten kille som bara tycker om rock. Så irl vill jag inte lära känna honom, jag vill bara ha honom som en lådsaskompis.
Många brukar skämta om lådsaskompisar. Men dom är rätt bra faktiskt, sviker än aldrig, eftersom dom säger precis vad man vill att dom ska säga.
/Maja. AKA: Tjejen med inga riktiga kompisar.
Det är jag och alfons som kör med låtsaskompisar. Nya modet.
Släng in en Kommentar för fasen
Trackback
