Jeans, att köpa jeans.
tror du helt seriöst att jag inte ser själv hur byxorna sitter på mig! Jag har ju faktiskt fungerande ögon som du ser. Och nu är det så här, att jag har aldrig bett dig om hjälp! jag vill inte ha dom där fula byxorna med konstig färg. Jag tog fram det paret jag gillade, och så kommer du fram till mig och berättar just hur bra dom här brallorna är och att dom är slittåliga och bla bla bla. dessutom är paret hon visar mig flera hundra kronor dyrare. Jag kanske ser ut som en blåst 15 åring, men nu råkar det vara så att jag är väldigt smart, och jag förstår att det där bara är ett knep så att ni ska sälja bättre. Och kära hjärtaness, det är ju JAG som är kund, är det inte det? Betyder inte det att det är JAG som ska få bestämma vilken modell som jag vill ha på mina jeans?
Ungefär så här ville jag säga till idioten som skulle hjälpa till med jeansprovningen.
En annan rolig grej är att när man kommer in frågar dom om man vill ha hjälp, och då säger jag såklart nej med bestämd röst. som om som lyssnar, Neeeeeeeeeej.
Nu blev det så här idag att när jag och mamma skulle in på weekday för att prova jeans så blev jag skit irriterad! Hade elin vart där så hade hon fått en så där "Maja-glöm-inte-att-andas.-5-djupa-andetag-annars-måste-jag-ta-dig-i-handen-och-gå-ut-här-ifrån"..
Och det var ju bara början. Han tog fram att par ljusa jeans som han trodde passade mig, så frågade han mig vad jag hade för storlek. Åh kul, nu ska han få veta hur fet jag är. Storlek 29 säger jag och ler..fakesmile.. Jag går in i provrummet, kollar mig i spegeln, går ut för att visa dom. och jag känner mig så fuuuuuuuuul. det ser ut som mina lår är gigantiska i dom där jeansen! Vill bara försäkra er om att jag inte brukar vara så kinkig angående min kropp men det här var katastrofalt. Jag bestämde mig genast för aldrig mer ljusa jeans. aldrig. aldrig mer.
Just i det ögonblicket när jag tänker så, så kommer han fram med ett par ljusa jeans fast en annan modell.
Döda mig långsamt. riktigt långsamt. gärna så att jag kan känna hur blodådrorna spräcks när du drar mig i 2 bitar.
På slutspurten går replikerna så här:
Maja: Nääääääääää, jag ska tänka på saken. (kommer aldrig gå tillbaks dit!)
Mamma: Jaaaaaaaaa. Vi kanske behöver lite mat. (som om jag är nått jobbigt småbarn som inte fått i sig tillräckligt med gröt. vilket jag kanske också va..)
Jeans-killen: Okeej, med lite nedstämd röst för att han inte lyckats sälja ett par jeans till snyggaste tjejen i butiken.
När vi kommer ut:
Mamma: ska vi gå och äta nånstans eller är det nåt annat du vill ha?
Maja: Anorexia skulle väl inte vara helt fel! (ledsen röst)
Mamma: (börjar skratta)
Maja: (tårar i ögonen)
Så går jag och mamma mot närmaste restaurang...
/Maja.
Släng in en Kommentar för fasen
Postat av: linnnnnea
hihi, söto.
Postat av: jasmine
hahahahaha know the feeling :(
Trackback
