If you take drugs, don't forget to kiss your mother goodbye.
Idag vaknade jag inte på mitt bästa humör, direkt kände jag "Åh nej, inte nu igen.."-känslan..Tror att ungefär hälften av världens befolkning vet hur man känner sig i ett sådant tillfälle.. Hoppas ni förstår mina känslor, i alla fall ni tjejer kan tänka sig in i hur min dag började idag.. Men vilket fall som helst så skulle vi till ekammarskolans Aula och kolla på en teater som människor från hasselakollektivet hade gjort. För er okunniga skitungar som inte vet vad det är kan jag berätta att det är ett ställe där ungdomar hamnar om dom har problem med kriminalitet och droger och sånt. Min dag blev genast mycket bättre när teatern började, den var skitrolig samtidigt som den var så otroligt rörande så man fick tårar i ögonen. Vi satte oss längst fram och det var askul för skådespelarna hoppade liksom ut i publiken ibland och då var det vid oss allting hände, skitkul var det! :D Huvudrollen var asskön, ibland spelade han typ gangster och kom ut med en stor fet dunjacka men hade ingenting under, det var inte direkt så att han hade en kropp att skryta med heller x) så hade dom låtsas pistoler som hade små konstiga läten, skitkul. Haha! :D Budskapet var as bra! Det dom uppmuntrade till var liksom att få ungdomar att typ hjälp varandra om någon har kommit in i sånt här. hjälpa eller skitsamma? så i själva handlingen berättade en kille om hur han och hans bästa vän hade glidit ifrån varandra och han hade inte vågat försöka hjälpa honom ut ur hans drog missbruk. ingen hade heller berättat för hans familj så när han sedan dog var det jätte sorgligt.. En annan mycket rörande sak var på slutat då alla som hade medverkat i teatern hade som en gravsten på ryggen, så satt dom med ryggen mot och på gravstenarna stod det olika saker som var orsaken till deras död, bland annat alkohol, LSD, ecstasy och heroin, så gick en i taget fram och berättade en sista slutkommentar om droger. Då var det nån som sa:"If you take drugs, don't forget to kiss your mother goodbye." Shiit vad sorgligt det var..:'( Det var såhär jag tog åt mig teatern men det finns mycket annat också som säkert nån annan tycker var viktigare.
Det fanns en kille som var med i den teatern som satt på scenkanten precis framför mig jätte länge. ni vet när man kollar på nån och han kollar tillbaka så kollar man bort så kollar han bort så kollar man igen så kollar han också igen, haha :P.. så blev det i alla fall.. kändes verkligen som jag blängde på honom, men det var väl inte mitt fel att han var söt. Han satt inne på hassela för att han var drogmissbrukare och kriminell, btw var han 95:a..
-
-
//Maja-braja
Släng in en Kommentar för fasen
Trackback