är du den oseriösa typen behöver du inte läsa.
Igår när vi satt vid ett par bänkar i skolan kom jag på den briljanta idéen att föreviga just det ögonblicket. Tänk om några år, vi kommer inte komma ihåg nånting från den här tiden. Vi kommer komma ihåg dom storslagna händelserna men inget mer. Vardagen i tonåren kommer vara suddig, man kommer veta på ett ungefär vad man gjorde men inte detaljer eller hur man kände i vissa situationer.. Oj vad seriös jag låter..
Nu menar jag inte att jag ska börja skriva dagbok, jag har inte den typ av tålamod som Anne Frank hade. Men visst hade det vart lite gulligt om man kunde berätta för sina barn om första gången man var kär eller nåt seriöst slagsmål som var en stor händelse under ungdomen. Tyvärr kommer jag få Alzheimers, det går i släkten, så det är ingen idé att jag försker memorera saker jag gjorde i ungdomen. Förresten så kan jag här med säga att om jag får alzheimers så har ni min tillåtelse att ta mitt liv, orka leva om man inte har minnen..:( Morfar, jag älskar dig även fast du frågar var femte minut vem jag är, vad jag heter och hur gammal jag är.
Åter till bilden nedan. Vi sa att vi skulle komma ihåg den där stunden då vi satt vid bänkarna resten av livet. Man kan ju alltid hoppas att man inte glömmer det..
jag varnade dig ifall du tyckte det här var tråkig läsning!
/Maja!
Släng in en Kommentar för fasen
Postat av: Anne Frank
Det lönar sig mycket att ha tålamiod, tänk dig, min dagbok gavs ut som BOK! Förstå vilken fantastisk förträfflighet! Gör du som jag kommer du komma långt i livet, om du inte tar till drastiska återgärder förstårs!
Postat av: Maja
HAHAHAHH! :D Ellie?
Trackback