rymdhelikopter

Under idrotten idag som började 08:15 så körde vi frisbee.. Vi delas in i lag, jag är taggad. Så säger en person i klassen som är lite finare och lite bättre än alla andra till mig: jaa, du kan ju vara back.. Så går jag upp och gör målen... Fördomar? Bara för att jag är både snyggast i klassen och tuffast så betyder det inte att jag inte är bäst på idrott också!!! Jag kan säga på rak arm att jag skulle kunnat äga ut honom, men gjorde jag det? Nhee. Därför att jag blev så sjukt otaggad av hans himla bullshit! Vi spelade i en timme och jag fick inte en enda pass av någon!?!?!?! och ändå försökte jag delta. När läraren märkte hur pist jag var ropade hon till mig att jag skulle vara med i spelet, men efter att ha iakttagit mig några minuter insåg hon antagligen att det inte var mig det var fel på. Hon blåste av matchen, gick in i spelet och passade.. Jo, MIG! In your face bitch tänkte jag till dom jobbiga människorna som inte tror jag kan någonting.. Efteråt när vi var på väg till omklädningsrummen så säger läraren: ni måste skynda er, speciellt du Maja! Vi ska ta ett snack.. Om jag fick panik? Ja. Lite smått sådär. Hon började med: lätta på hjärtat nu Maja! Men det gick bra, hon frågade vad det var för fel. Jag berättade hela min story, jag älskar idrott. Men inte här. det går bara inte. Ni vet när man ska berätta något som man bara går och tänker på men aldrig sagt till någon så blir det väldigt känsligt när det väl kommer ut? För mig blev det så, blev lite rörd att hon brydde sig, fick lite tårar i ögonen när jag berättade att jag inte trivdes i klassen men att jag älskar skolan och därför är jag villig att fortsätta försöka, hon frågade om det var någon särskild, jag frågade om hon ville ha namn eller antal, hon svarade att det kanske är lite olämpligt när alla går bakom oss men säg om du vill.... Gissa vem som började rabbla, jo jag. Namn efter namn.(hoppas inte Alle läser det här nu.. Hehe, men om du gör det så kan jag lova att jag tycker om dig! ) Skitjobbigt var det ärligt talat.. Vi avslutade samtalet med att hon sa, Du kan få VG eller MVG Maja, det är Ditt betyg. Kom igen nu.. DÄR började dagen, lite mer positiv och lite mer uppmuntrad än vad man vanligtvis blir i den där himla klassen.. WOW nu lättar jag verkligen på hjärtat. Aja, men fortsätt läs!.. Det skumma är att när jag är med klassen annars är allting kanon, alla sitter och sjunger på lektionerna och vi har mysigt. Men när man tvingas vara med varandra eller samarbeta blir allt så fel, ingen är omtänksam, bara sig själv sig själv sig själv. Det är ju lite skillnad än vad man är van med med 9:4..

Det intressanta är att det här är rena rama Déjà vu

för mig! 6:års, vem var jag då? ingen minns. Inget självförtroende. Ingen glädje. Bara en enda stor bitter....... Tror inte dom andra ser mig som bitter men tro mig jag är det lite i alla fall, kan sitta och irritera mig på ingenting, det är som att när man träffar någon nu så är det verkligen iiiiiiingen som gillar mig, men efter ett tag när jag pratat i en timme eller 2 så flockas alla som gåsar till ett majsfält.. (?!?!?! majkar ingen sense jag vet..)Och det är dom jag aldrig pratat med som är så sjukt otrevliga på ett diskret sätt.. surar på och efterson jag inte vill vara den sortens människa så försöker jag ju dölja det.. SÅ GOTT DET GÅR! hehehehe. Fake it until you make it! <3 En vacker dag kanske jag också lyckas se charmen med konstiga människor som tror sig veta bättre än jag, ellerkanske till och med Är bättre än jag...

Tack för mig, Maja heter jag.