rymdhelikopter

I skolan kulturama finns många våningar och många elever. Lata människor tar hissen, också jag. Bråttom till skåpet och ivrig på att få åka till Linnea skyndar jag mig in på våning sex där skåpen är för att hämta saker. Jag öppnar dörren från "trapphuset" och där finns massa treor, linje: storband. Oj oj tänker min hjärna och vill förbi så snabbt som möjligt för att slippa bli uttittad av dessa interessanta människor. Vad gör jag? Jo jag välter en killes saxofon (dock med fodralet på). En "speciell" killes saxofon till och med. Stora glasögon, intressant stil och sjukt pipig röst. Han säger då något i stil med: den där saxen kostade 5000 kronor! Jag känner hur röd jag blir och säger något typ: förlåt, verkligen, förlåt! Och vill typ försvinna spårlöst därifrån. Jag vet inte om han drev eller var seriös för sen sa han något efter det och när vi började gå hörde jag något om "sångare 1or". Fast det är jag ju inte, så det var ju lite smickrande att han trodde jag var sångare iallafall, det visade sig nämligen att samma kille suttit och typ stirrat för livet på mig och några klasskamrater när vi spelade och sjöng där alla åt. Jag körde undvik blick taktiken, äkta elin klassiker måste jag säga!

//Failarn



idag är tydligen internationella pussdagen fick jag höra, så bjöd på ytterligare en elin klassiker. :)