Lider av "Pissed at men syndrom"
Jodå, det där var en rolig historia. Speciellt eftersom den är sann. Eller ja.. Lite av den i alla fall.
- Nuså.
Tre gånger om året, vad händer då? Jo, man hälsar på farmor och farfar. Var där i helgen så därför tänkte jag förklara hur underbart roligt det är att vara där..
1) Man kommer dit. Man Böjer sig långt ner till farmor för att ge henne en kram. Man riktigt känner hur det stramar åt i ryggen, börjar ju nästan fundera på om man är släkt när jag är 2 dm längre än henne.. Men ibland har man tur. Farfar, man pussar honom på kinden vilket bara blir äckligare och äckligare för varje år. Det var ju inte direkt som när man var så här liten som på bilden.
2) Man kollar in alla roliga foton, farmor tar fram hundraåttiofyra kartonger med album.
Jag sitter i fåtöljen lite längre bort medan dom andra engagerar sig för fullt i alla foton.
Farmor: Konstigt... Det finns inte så många bilder på dig Maja..
Jag tänker: Det har det aldrig funnits farmor.. Varför tror du jag sätter mig här utan att ens ge albumen en chans? jo, jag har varit här förut. samma visa. Åh vad söt lilla POJKEN är..
Jack: Det första barnet är det bästa.. så har det alltid varit Maja..
Känner mig alltid lika uppskattad när jag kommer hit. Farfar tycker i alla fall om mig.
Bild på mina föräldrars andra barn:
3) Jag erkänner, han är söt. Men jag sitter fortfarande varje gång i hörnet och undrar hur dom kan ha den där förbaskat fula soffan...
4) när jag pillat lite på den äckliga soffan som antagligen har hur mycket damm i sig som helst så går jag över till lampan..
5) Farmor, bara så att du vet så vill jag inte ärva den där lampan när ni dör. Den är ful..
Avslutar dagen med att kolla in mina kusiner..
6) Dom är söta. Men skitstarka. Nån av dem försökte strypa mig för några år sedan.. (dom är inte så små fortfarande) Kommer ihåg att dom lyckades ganska bra och att jag inte vågat träffa dom en dess..
/MAJA
Släng in en Kommentar för fasen
Trackback