rymdhelikopter

Ögonblocket som uppstår när man gått (och kubbat lite som nåt jävla forever alone psyko) fram och tillbaka hela vägen till andra sidan bro i spöregn och kyla och tror att det ska bli skönt med en varm dusch, och det faktiskt inte alls var så skönt. Det känns mer som om någon står med gummisnoddar och snärtar samtidigt som man hyvlas på ett rivjärn och badar i lava. Just sayin'

Dessutom vill jag dela med mig av att den där "Är du en av tusen små-å-å, är du han dom väntat på-å-å, du mitt lilla barn en ängel givit namn"-låten som jag inte ens vet namnet på har suttit i mitt huvus i princip hela dagen, and it really won't go away. Until I got home. Vet ni vad jag möttes av då som då är ännu mer av ett helvete att få ur hjärnan?



Måste erkänna att den är klämkäck som pappa skulle uttryckt det..

För i övrigt vill jag be om ursäkt lite, har verkligen verkligen inte haft tid att blogga och egentligen har jag väl knappt det ikväll heller med tanke på alla uppvisningar och klädfix och korvleveranser och allt vad det är jag ska hinna med. Imorgon kör vi första showen och fejktatueringar, outfits, texter och danser hit och dit är fixat och klart. Nu jävlarimig kör vi.

SHOWTIME!