rymdhelikopter

Nu jäklar ska ni få höra på en historia jag ska berätta för mina barnbarn sen!

Igår frågade Crille (förlåt om jag tar med namn och det blir rörigt, det blir så jobbigt att skriva utan) Om jag skulle göra nåt på kvällen. Nej säger Elin och går med på att åka ut med gummijollarna till en ö och sova där i en natt. Med oss följer det fina sällskapet av Emma,Jhonny och Bastian.

Efter en jävla stress av mathandlande, packande, hämtande av motor och jolle så hamnar vi tillsist nere vid bryggan och ska bege oss iväg. Första lasten blir jag och Emma, med Crille som båtförare. Plus packning. Efter sjukt mycket strul med motorn kommer vi iväg. Lite mer än halvvägs stannar motorn och vi blir tvugna att börja paddla mot ön, Emma och Crille i samma båt. Jag forever alone i min. Jag har listat ut att jag är fan inte bra på att ro och därför får jag lägga mig med överkroppen och typ plaska mig fram i vågorna. Runt en halvtimme senare sen motorn stannade är jag och den andra båtlasten på ön.

När Crille sen beger sig för att hämta de resterade pojkarna så fungerar motorn igen, lyckligtvis både fram och tillbaka, med packning på köpet! De bestämmer sig för att åka runt ön för att titta efter en plats att sätta upp tältet (utan att hitta någon). Vi bestämmer oss för att stanna på ön ändå. Efter ett tag börjar vi med elden där vi ska laga mat och plocka upp min sovsäck som Crillz så smidigt kastat i vattnet.

När vi fått igång en jättefin eld så kommer det en liten båt med två gamla bittra passagerare ombord som säger att ön vi är på är förbjuden att vara på, för det är en fågel ö. Och att polisen är påväg och vi kommer få böta jättemycket. Pojkarna har praktiskt taget tappat livslusten och säger att dom skiteri om polisen kommer. Efter att jag och Emma övertalat dom att vi kommer ångra det i slutändan och packat i båtarna så går dom med på att åka till ön på andra sidan. (GIRLPOWER!!) Vi lyckas denna gång få i all packning i båtarna och Emma och Jhonny ror med den ena, jag,bastian och crille simmar och drar den andra.

Emma och Jhonny var självklart förjävligt mycket snabbare än oss och jag skojar inte när jag säger att vi typ simmade i en timme. Ändå var vi fortfarande närmre ön vi lämnat än den vi skulle till. Som tur är så tyckte jag det var skitkomiskt och garvade och var skitglad, för det är såntdär man minns sen! Lyckades smitta av mig lite, hoppas jag iallafall. Roarna hade kommit dubbla vår väg och var skitsura, bland allt annat för att dom tycker att vi skvätt ner all packning (vilket faktiskt, erkänner jag, stämde ganska bra). Då ser vi en båt som pojkarna i Team SIM vinkar in och vi lyckas flirta till oss bogsering till ön vi spanat in. Vi ber dom släppa oss vid Team RO och då leavar de två båtgubbarna som skjutsat oss.

Väl typ tio meter från ö nr.2 ser vi att det kryllar av fåglar och att det praktiskt taget är omöjligt att sova där. Vad gör vi? Forever alone med två gummibåtar mitt ute på sjön. Vi spanar in nästa ö och ringer min granne och lyckas övertala honom att bli bogserare nr. 2 och ta oss till ö nr.3. Jhonny vill åka hem med honom sen, han har tappat äventyrslusten i detta läge. Som tur är lyckas vi behålla honom när vi väl anländer till världens bästa ö nr.3, a.k.a Myrholmen.

Är storyn slut? Nej. Crillzzz har med sig sitt tält som vi då planerat att sova i (som för i övrigt väger mer än typ halva afrika) men vet ni vad? Utan besklrivning. Så vi får improvisera ihop ett tält och slänga över tältduken. Ska lägga ut bild sen, det ser ut som att vi gått arkitekt utbildning i hela vårat liv ungefär. Därefter Vart det förjävla Chill på livet och jag hade mitchet mitchet rulig. Kommer aldrig glömma't! När vi åkte hem fick vi bli bogserade av emmas familj hem igen, pojkarna är kvar på ön en natt till, och jag tror det kommer att regna, så vi får se om dom överlever. Ödet får bestämma den här gången.

END OF THIS AWSOME LONG STORY! (grattis om du lyckades läsa hela)