Digitala klockan
Idag fick jag skjuts av pappa till tåget, inget fel med det, men lyckas då komma på tåget en timme för tidigt för att det ska klaffa. På kvart i sju tåget tror man att det ska vara så lugnt som det kan bli. Det kan jag meddela om att det inte var, för på tåget kliver det på en pappa med hans lille son som inte verkar tycka att världen är ett bra place att vara på, för ingenting kan få ungjäveln att sluta skrika (jag skriver som att jag vore skitbitter för att det är roligare att läsa).
Hela tåget vart plötsligt involverat i att få tyst på ungen och bittertanten mittemot mig körde ett "Patrik, är du också arg" ansiktsuttryck. Folk kom fram till den stackars pappan som var alldeles för snäll mot sin gastande son och försökte prata med pojken om att han hade fina strumpor, kom fram med nalle puh på high tech mobiler, osv osv osv.
Lyckades dom få tyst på honom? Nej. Och jag arriveade till skolan innan den ens öppnat, är det höjden av pluggis? Karlii var också här för han körde en digitala-klockan-tabbe så nu har jag sällskap och är så nöjd med livet så. Och ikväll blir det myskväll i hans lilla etta, livet leker!
K bry. Heido.
//Elin
