Har vi träffats förut?
Visst är det härligt när man känner att man gjort ett starkt intryck på någon person?
Typ som när man har hälsat på en person cirka fem gånger före och redan vet vad den heter både i för och efter namn och tror att det är dags för en kram, men att man diskret får dyka ner med handen i en handsskakning igen för att presentera sig.
Eller när man möter någon på gatan som är en gammal vän till familjen, eller som man träffat ett antal gånger och bereder sig på att pipa ut ett hej eller slänga iväg ett leende som hälsningsfras, för att sen upptäcka att personen inte alls känner igen en eller har any intention at all att hälsa och man får diskret lådsas att det var en gäspning munnen var påväg att göra.
Eller att man faktiskt får ögonkontakt med någon man träffat förut och pratat med nångång och därför ler, men att personen i fråga inte alls känner för att ens försöka vara trevlig mot en tydligen random person.
Eller när man träffar någon som man hälsat på förut, men ändå skakar hand fästan att man redan vet vem det är och hur man träffades och vad den heter. Och sen klämmer personen fram ett "vänta nu när jag ätnker efter så känner jag igen dig, har vi träffats förut?". Ja det har vi, thank you for noticing.
Sånt tycker jag är härligt iallafall, ville få fram det. Då känner jag verkligen att i den här världen gör jag ett stort avtryck, jag måste verkligen göra ett stort intryck på folk!
Egentligen är jag inte emo, ville bara skriva ett igenkännings inlägg, förhoppningsvis, annars var detta lite awkward. Idag är en bra dag, jag känner mig som en bättre människa än igår och uppskattar mitt liv en smula mer. Full makaron mot plugget ett tag nu, sen tänker jag minsann ta en liten powernap. Det är jag värd!
Typ som när man har hälsat på en person cirka fem gånger före och redan vet vad den heter både i för och efter namn och tror att det är dags för en kram, men att man diskret får dyka ner med handen i en handsskakning igen för att presentera sig.
Eller när man möter någon på gatan som är en gammal vän till familjen, eller som man träffat ett antal gånger och bereder sig på att pipa ut ett hej eller slänga iväg ett leende som hälsningsfras, för att sen upptäcka att personen inte alls känner igen en eller har any intention at all att hälsa och man får diskret lådsas att det var en gäspning munnen var påväg att göra.
Eller att man faktiskt får ögonkontakt med någon man träffat förut och pratat med nångång och därför ler, men att personen i fråga inte alls känner för att ens försöka vara trevlig mot en tydligen random person.
Eller när man träffar någon som man hälsat på förut, men ändå skakar hand fästan att man redan vet vem det är och hur man träffades och vad den heter. Och sen klämmer personen fram ett "vänta nu när jag ätnker efter så känner jag igen dig, har vi träffats förut?". Ja det har vi, thank you for noticing.
Sånt tycker jag är härligt iallafall, ville få fram det. Då känner jag verkligen att i den här världen gör jag ett stort avtryck, jag måste verkligen göra ett stort intryck på folk!
Egentligen är jag inte emo, ville bara skriva ett igenkännings inlägg, förhoppningsvis, annars var detta lite awkward. Idag är en bra dag, jag känner mig som en bättre människa än igår och uppskattar mitt liv en smula mer. Full makaron mot plugget ett tag nu, sen tänker jag minsann ta en liten powernap. Det är jag värd!
Släng in en Kommentar för fasen
Trackback
